en blogg om frihet, kärlek och kapitalism.

Thatcher. Att hata eller inte hata, det är frågan.


Skrivet i all hast, emot hat, för kärlek och respekt, ett kort sista ord till Thatcher, om det jag verkligen gillade med henne; kampen för den enskilda människan.

 

 

 

 

Margaret Thatcher är död. Oavsett vad man tycker om henne var och förblir hon en av de mest inflytelserika politikerna i modern historia. Jag tänkte egentligen inte säga så mycket om saken, men en snabb titt i nyhetsflödet på Facebook fick mig att ändra mig.

”When’s the party?!” ”The cunt is dead!” ”I’ll stand on your grave and tramp the dirt down!”
Detta ändlösa hat. Denna otyglade glädje över en människas död. Hur kan man ens känna så?
Vad driver människor att tänka och tycka på ett sådant sätt? Människor som annars talar om solidaritet och medmänsklighet, människor som säger sig avsky Thatcher därför att hon inte var tillräckligt sympatisk.

Jag tror att det säger en hel del om skillnaden mellan idéer. Skillnaden mellan att respektera den enskilda människan och att inte göra det.

Vänstern världen över är duktig på att försöka måla upp Thatcher som konservativ, hjärtlös och omänsklig.
En liten påminnelse kanske är på sin plats: Under sextiotalet verkade Thatcher för liberal lagstiftning kring homosexualitet och abort. Så sent som 1973 skrev svensk tokvänster i tidningen Klasskampen: ”Homosexualitet finns inom alla klasser, men för den skull får vi inte glömma att homosexualiteten är en produkt av klassamhället – ett av dess sjukdomssymptom.”  Så var det med den konservatismen…

Ett annat populärt exempel på Thatchers ”hjärtlöshet” är faktumet att hon stängde ned delar av den brittiska gruvindustrin och på så sätt gjorde tusentals människor arbetslösa. Problemet var att gruvindustrin gjorde enorma förluster och subventionerades av staten. Det vill säga, andra människor, fattiga och lågavlönade, fick avvara skattepengar för att finansiera gruvor som inte gick runt, endast därför att fler gruvarbetare skulle ha jobb att gå till. Detta innebar såklart enormt slöseri med skattepengar, något Thatcher åtgärdade. Hur man vänder det till att vara hjärtlöst eller respektlöst gentemot ”arbetarna” –  det kommer jag aldrig att begripa.

Naturligtvis finns det en baksida. Naturligtvis hade Thatcher, precis som alla andra politiker i världshistorien, områden som hon kunnat hantera bättre eller annorlunda. Detta förändrar dock inte faktumet att hon på det hela taget gjorde någonting väldigt bra. Hon skötte såväl ekonomi som inrikes- och utrikespolitik betydligt bättre än de allra flesta av sina socialistiska motståndare, med betydligt bättre resultat för ”den vanliga människan.”

Så, oavsett vad man tycker om Thatcher har man nog en del att fundera på. Framförallt om man känner en bubblande glädje inför en annan människas död – och tycker sig ha goda anledningar att göra det.

Om man å ena sidan jublar över Thatchers död, men å andra sidan inte drar så mycket som en suck över de ekonomiskt odugliga politiker som lyckats rasera miljoner människoliv med skuldsättning och förljugna löften, då bör man nog fråga sig själv hur man resonerar, då bör man nog se sig i spegeln en god stund.
Det verkar dock inte riktigt fungera så i politiken. Bland vänster och bland tokhöger bedömer man inte människor utifrån vad de gjort och inte gjort, utan istället utifrån om de ”tycker rätt” eller ”tycker fel.”

Att hata eller inte hata, det är frågan. Det är många gånger den centrala skillnaden mellan goda och onda handlingar. Att respektera olikheter och åsiktsskillnader, även om man ogillar dem – eller att besinningslöst hata de människor som ”tänker fel.” Det är frågan, en fråga som väldigt många skulle behöva ställa sig.

Kritisera och diskutera, för all del. Ju oftare, ju djupare, desto bättre. Men försök också förstå de gånger någon tycker annorlunda. Om du inte gör det, om det enda du tänker på, är det du vet är rätt  – då är risken väldigt stor att det istället blir helt fel.

Jag har sagt det tusen gånger men det behöver uppenbarligen sägas igen. Snälla, hata inte.
Thatcher är död. Det kommer du, alla som håller med dig och alla som går emot dig, också att vara en dag.
Medan du fortfarande lever kan du kanske kämpa för det som är bra, det som är vackert, lyckligt och fint.
Om du tycker någonting är dåligt, kom med bättre alternativ.

Drivs av din egen lycka, hellre än andras olycka. Drivs av kärlek, hellre än av hat.

Jag tror att det blir bättre så. Vad tror du?

Kommentera

Your email address will not be published. Required fields are marked *